todos estamos igual

domingo, 14 de noviembre de 2010

ApichatPaul

Haceme un favor, dejalos entrar



มอง มอง มอง ดู มองดูเธอเดินผ่าน
mong mong mong doo mong doo ter dern paan
Looking on as she passes by.

ในทันทีก็มีอาการหวั่นไหว
nai tan tee gor mee aa-gaan wan wai
The excitement takes over me suddenly.

มือไม้มันค่อยๆ สั่นในท้องมันก็เริ่มปั่น
meu maai man koi-koi san nai tong man gor rerm bpan
My arms start shaking, my stomach spinning within.

ตาก็ยังลายๆ ใจกระวนกระวาย
dtaa gor yang laai-laai jai gra-won-gra-waai
My eyes still dizzy, and my heart restless.

เป็นอย่างนี้ทุกทีไป คงเพราะคุณนั้นสูงไป มันก็แพ้
bpen yaang nee took tee bpai kong pror koon nan soong bpai man gor pae
It has been always like this, maybe because you are looming high above me that I feel inferior.

ก็บนนั้นมันช่างสูงได้ยินไหมคุณ
gor bon nan man chaang soong dai-yin mai koon
Can you hear me at such a height?

โปรดเถอะลดลงมาหากันหน่อยนะครับ
bproht te lot long maa haa gan noi na krap
Please come down and meet me.

ก็ผมนั้นกลัวความสูงแค่มองยังไม่กล้า
gor pom nan glua kwaam soong kae mong yang mai glaa
For I am too scared to look up at someone high above me.

ได้โปรดไต่ลงมา อย่าอยู่แต่บนฟ้า ผมไม่กล้ามอง
daai bproht dtai long maa yaa yoo dtae bon faa pom mai glaa mong
Please come down, don't just keep staying in the heaven above, for I dare not take a look.

นอน นอน นอน ลงไปนอนบนดินหน้าบ้าน
non non non long bpai non bon din naa baan
Lying down on the ground in front of my house.

มองท้องฟ้ามันก็มีอาการอย่างเคย
mong tong faa man gor mee aa-gaan yaang koie
Looking at the sky which still remains like before.

มือไม้มันค่อย ๆ สั่นในท้องมันก็เริ่มปั่น
meu maai man koi-koi san nai tong man gor rerm bpan
My arms start shaking, my stomach spinning within.

ตายก็ยังลาย ๆ ใจระส่ำระส่าย
dtaai gor yang laai-laai jai ra-sam-ra saai
My eyes still dizzy, and my heart restless.

เป็นอย่างนี้ทุกทีไป คงเพราะคุณนั้นสูงไป มันก็แพ้
bpen yaang nee took tee bpai kong pror koon nan soong bpai man gor pae
It has been always like this, maybe because you are looming high above me that I feel inferior.

ก็บนนั้นมันช่างสูงได้ยินไหมคุณ
gor bon nan man chaang soong dai-yin mai koon
Can you hear me at such a height?

โปรดเถอะลดลงมาหากันหน่อยนะครับ
bproht te lot long maa haa gan noi na krap
Please come down and meet me.

ก็ผมนั้นกลัวความสูงแค่มองยังไม่กล้า
gor pom nan glua kwaam soong kae mong yang mai glaa
For I am too scared to look up at someone high above me.

ได้โปรดไต่ลงมา อย่าอยู่แต่บนฟ้า ผมไม่กล้ามอง
daai bproht dtai long maa yaa yoo dtae bon faa pom mai glaa mong
Please come down, don't just keep staying in the heaven above, for I dare not take a look.

ไม่กล้ามอง...
mai glaa mong ...
And I dare not take a look.

ก็บนนั้นมันช่างสูงได้ยินไหมคุณ
gor bon nan man chaang soong dai-yin mai koon
Can you hear me at such a height?

โปรดเถอะลดลงมาหากันหน่อยนะครับ
bproht te lot long maa haa gan noi na krap
Please come down and meet me.

ก็ผมนั้นกลัวความสูงแค่มองยังไม่กล้า
gor pom nan glua kwaam soong kae mong yang mai glaa
For I am too scared to look up at someone high above me.

ได้โปรดไต่ลงมา อย่าอยู่แต่บนฟ้า ผมไม่กล้ามอง
daai bproht dtai long maa yaa yoo dtae bon faa pom mai glaa mong
Please come down, don't just keep staying in the heaven above, for I dare not take a look.

หากไม่อาจลงมา จะปีนขึ้นไปบนฟ้าขอบันไดหน่อย
haak mai aat long maa ja bpeen keun bpai bon faa kor-ban dai noi
If you are unable to come down, I will fly up to the heaven and request for a ladder instead.

(Esta canción del grupo tailandés Acrophobia aparece en Uncle Boonmee who can recall his past lives, la última película de Apichatpong Weerasethakul).



La que acaba de terminar fue una gran semana para los porteños: nos visitaron dos grandes artistas: Paul McCartney, que es algo así como el fruto más refinado y feliz del arte del siglo xx, y Apichatpong Weerasethakul, el cineasta emblema del siglo xxi, el que está explorando zonas del arte cinematográfico todavía no descubiertas. Del show de Paul en River se habló mucho en todas partes, incluso en este blog. El paso de Apichatpong por el Malba, el viernes a la mañana, fue, por supuesto, un secreto bien guardado. Es natural: Paul ocupa la corriente principal de la música popular desde hace exactamente 47 años; en cambio, Apichatpong es un realizador independiente cuya existencia es conocida por públicos ultra-minoritarios; su cine no tiene las características necesarias para volverse popular. Esta diferencia entre la popularidad de uno y otro no dice nada sobre la calidad de ninguno de los dos: un artista no es ni mejor ni peor por ser muy famoso. Pero se da el caso que estos dos son grandes de verdad. Así que en La otra nos gusta pensarlos el uno junto al otro. De las proximidades y lejanías entre la música de Paul y el cine de Apichatpong, de cómo esto puede permitirnos pensar arte, popularidad y vanguardia en los siglos xx y xxi, de todo eso vamos a estar hablando hoy a la medianoche en La otra.-radio. FM La Tribu, 88.7. Clickeá acá para escucharnos on line..



Alguien golpea a la puerta
alguien toca el timbre
alguien golpea a la puerta
alguien toca el timbre.
Haceme un favor
abrí la puerta y hacelo entrar.

Hermana Suzie, hermano John,
Martin Luther, Phil y Don,
Hermano Michael, Tía Gin,
abrí la puerta y hacelos entrar.

No hay comentarios: